En fredagsnatt i maj slocknar plötsligt all kommunikation mellan Spanien och omvärlden efter rapporter om en serie attacker som verkar kopplade till varandra. I Spanien vaknar folket upp till en levande mardröm när det visar sig att en livsfarlig smitta, som gör folk aggressiva och okontrollerbara, börjat spridas som en löpeld.
När nyheter om katastrofen når ut gör grannländerna vad de kan för att försöka hindra smittan från att spridas över gränserna, men hur kontrollerar man horder av flyende människor? Vad händer när samhället kollapsar? Vad är människor villiga att göra för att rädda sig själva?
Europa Pandemus är skriven av Peter Westberg.
Jag skriver det direkt så får vi det avklarat. The Walking Dead som till viss del utspelar sig i Sverige. Det är huvudkänslan och det betyder att vi känner igen handlingen till stor del. Kanske inte det mest nyskapande med andra ord. Men är det nödvändigvis dåligt? Självklart inte. Jag gillar nämligen det här. Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid och även om tidsskillnaden bara är ett par månader så är det olika världar vi möter och just det här gillar jag starkt. Vi får vara med från allra första början när apokalypsen startar och vi får även se resultatet. När allt har gått helt åt helvete.
En referens till Walking dead betyder naturligtvis en hel del slafs. Det är mycket blod, köttslamsor och benknotor, men det passar in och därmed är det helt ok för mig. Det viktigaste är nämligen inte köttslamsorna, utan våra protagonisters väg ut ur helvetet. Om det nu finns en sådan.
Våra huvudkaraktärer startar från olika platser, vid olika tidpunkter. Dels får vi följa Marta som är på pilgrimsvandring längs Caminon när undergången startar, och dels möter vi Georg som befinner sig i Stockholm när helvetet redan är ett faktum. Och just Marta älskar jag lite extra mycket. En medelålders kvinna som visar sig vara totalt kick ass! Ändå är hon bara en helt vanlig kvinna. Utan superkrafter och utan hjälteambitioner så gör hon helt enkelt vad som måste göras, fortsätter framåt. Just det här är vad jag saknar så ofta i litteraturen. En kvinna som trots att hon kickar ass ändå är just bara en helt vanlig kvinna. Hon är vår mamma, syster, granne, kollega eller kassörska. Och hon leder oss rakt igenom helvetet utan att blinka, helt enkelt för att hon måste.
Så med Marta som ledstjärna ringlar sig berättelsen vidare, genom död, köttslamsor och hopp. Och när slutet kommer så önskar jag på sätt och vis att det här är slutet. För jag läste att det är en fortsättning på gång och på något sätt beklagar jag det. För även om jag väldigt gärna läser en fortsättning så älskar jag ändå slutet. Ett ovanligt slut som ger oss både förfäran och hopp och öppet för tolkning.
En härlig apokalyps att njuta av i sommarvärmen. Jag gillar. Dessutom får vi äntligen svaret på varför man inte använder benämningen zombies i zombieberättelser. Bara en sådan sak …
Boken finns på Science Fiction Bokhandeln, Adlibris och Bokus.
Andra som skrivit om boken är Tusen sidor och Kungsblomma.
